Me and I, My life. My Own Bitch.

Gud vad jag har hatat Enskede skolan, jises vad jag har gråtit över hur sämst man mått över hur sjukt dålig man känt att skolan varit, hur mycket tidspress man haft på sig.
Men nu jävlar, nu när den dagen är här. De känns ju tomt, nästan lite läskigt.
Tio år har jag alltså spenderat på den skolan, tio hela år!

De är inte de att jag kommer sakna grundskolan, jag kommer sakna att ha 2 minuter ifrån mamma till skolan, att jag är en veteran där, jag vet inte om jag ska hålla tal i klassrummet i morgon eller inte. Känns som jag har lite saker att säga.

jises, känner hur tårarna brinner i ögat redan nu, hur ska jag då klara av det i morgon? äh, händer de så händer de.
Wosh,
Alla lärare man haft under åren, kommer sakna de personligaste, Inga-lill, Johan, Marie, Sara, Rysse jises listan blir lång.

Jag är Tacksam, nu när jag står på äldre ben än när jag började i första klass, då man hade en såndär asful gul neonkeps på sig och lekte häst med alla tjejerna. Nu är jag är säkrare på mig själv, jag trivs på egna ben och jag har faktiskt lärt mig saker i Enskede skolan.
Jag är Tacksam, för de lärarna gett mig.

Nu ska jag skalla kudden och skriva på mitt tal, raka benen och fixa dem med lite brun utan sol. Haha

Mjao säger katten!