Dimma
Det bildades kondens på bilrutan och det blev allt mörkare ute. Din närvaro gjorde mig fortfarande lika nervös som första gången vi träffades ute mellan den stora folkmassan på julmarknaden. Dina ögon var något som skiljde dig ifrån mängden, tyckte jag då. Nu när jag tittade in i dem såg jag bara mörker, även fast som var kristallklara som polstjärnan på himlavalvet. Antar att det blir så när man är upprymd utav alla dessa tankar om det perfekta.
We all do misstakes som man brukar säga, antagligen var hela jag misstaget eller mina tankar som var för brutalt naiva. Frågan fick vara obesvarad inuti mitt huvud.
Kan inte sluta kolla ut igenom fönstret mitt, man ser tunnelbanan som slingrar sig genom det tjocka täcket utav dimma, adventsljusstaken får mig att bli pirrig i hela kroppen.
See me, feel me, hear me.
Kommentarer
Trackback
