En berättelse, med ord bakom.
Det var en gång en okonvetionell svala som beslöt att inte flyga söderut till vintern.
Men snart blev det så kallt att svalan motvilligt till slut började flyga söderut. Det dröjde inte länge förrän hans vingar började isas ner och plötsligt föll han nästan stelfrusen till marken alldeles vid en
lada.
En ko kom förbi och det hände sig just då att kon sket precis på den frusna lilla svalan. Svalan tänkte att nu hade slutet kommit. Men den varma dyngan gjorde att vingarna och hela fågeln tinade upp. Varm och lycklig, andades svalan ut och började sjunga och kvittra.
Just då kom en stor katt och hörde kvittrandet och började undersöka ljuden. Katten fick bort skiten, fann den kvittrande lilla svalan och svalde honom direkt.
Moralen i den här berättelsen är:
1) Den som skiter på dig är inte nödvändigtvis din fiende.
2) Den som hjälper dig ur skiten är inte nödvändigast din vän.
3) Och om du är varm och glad i skiten, håll tyst.
Men snart blev det så kallt att svalan motvilligt till slut började flyga söderut. Det dröjde inte länge förrän hans vingar började isas ner och plötsligt föll han nästan stelfrusen till marken alldeles vid en
lada.
En ko kom förbi och det hände sig just då att kon sket precis på den frusna lilla svalan. Svalan tänkte att nu hade slutet kommit. Men den varma dyngan gjorde att vingarna och hela fågeln tinade upp. Varm och lycklig, andades svalan ut och började sjunga och kvittra.
Just då kom en stor katt och hörde kvittrandet och började undersöka ljuden. Katten fick bort skiten, fann den kvittrande lilla svalan och svalde honom direkt.
Moralen i den här berättelsen är:
1) Den som skiter på dig är inte nödvändigtvis din fiende.
2) Den som hjälper dig ur skiten är inte nödvändigast din vän.
3) Och om du är varm och glad i skiten, håll tyst.
Kommentarer
Trackback
